Två dagar kvar - Svarta Bouganvillas

Ringde henne. Inget svar. Gick ut. Såg himlen mellan molnen. Svart och blått. Inte mina färger. Tog ett andetag. Tog ett till. Känslan var där. Kvar. Fan. Han öppnade bildörren och jag steg in. Slingrig väg ner till hamnen. Väldigt slingrig. Mådde lite illa men höll det i schakt. Havet var oroligt. Stranden var lite stenig. Öde. Vi kastade macka. Han fick till sju studs. Jag fick inte till några studs alls. Mina stenar bara sjönk - som stenar. Vi tog en öl i baren. Atmosfären. Det lokala tjattret. Jag tänkte att jag inte mådde något vidare. Han; ”Vadå då?”. Jag förstod att jag tänkt högt men hade inget svar att ge. Han släppte det. Vi pratade lite minnen - eller han pratade och jag lyssnade inte alls. Jag tänkte istället på henne. Förstod varför hon inte svarade när jag ringde men jag ville ju så gärna att hon skulle det. Jag ville säga allt det där som inte kunnat sägas. Jag lät tankarna vandra medan min vän öppnade och stängde munnen framför mig. Jag tänkte på kvällen vi träffades – hon och jag. Hur hon raggat upp mig i en fånig dans på en födelsedagsfest. Hur hon så målmedvetet dragit med mig hem längst skeppsbron. Hur jag hängt min kavaj över hennes axlar för att skydda dem från den kyliga vårnatten. Och ankorna - eller änderna kanske - som simmat bredvid oss i vattnet som det lyckligt kuttrande par vi skulle komma att bli. Fast det visste vi inte då. Jag ville nog bara ha lite sex och hade inte tänkt längre än så. Inte tänkt på dagen efter, eller den magiska, långa frukosten i vårsolen eller den sömnlösa natten som följde med märkliga nya känslor och fjärilar i magen. Jag tänkte på det vi haft. Och det vi gjort. Och det vi hade framför oss. Barnet. Skrev jag hade nu?
     Jag tänkte på brorsan och på lillkillen och morsan. En tanke föll på gymveteranen och hans barnbarn. Han var en man som jag spenderat en knapp en timme av mitt snart trettioåriga liv med. Ändå fick han en tanke. Sen tänkte jag på fläcken jag lämnat efter mig på sovrumsgolvet. Förbannade mig själv att jag inte kunde fixat det innan jag försvann. Att jag lämnat detta åt henne som var gravid och inte borde hålla på med målarfärg och starka lukter eller kraftjobb överhuvudtaget kanske. Inte ska hon behöva stå på knä med sin mage och...
     Jag tänker på mig själv som död. Fan, jag lever än. Jag ska ju komma hem snart och bli en bra farsa och måla det där jävla golvet vitt.
     ”Vad fan snackar du om? Är du full, eller?”
     Jag insåg att jag tänkt högt igen men sket i att ens kommentera det. Kanske var jag full? Såg en man vandra längst stranden. Misstog honom för ett ögonblick med Honom. Kände en isande kyla genom hela kroppen och rös till. Men det är klart att det inte är han. Vad skulle han göra här?
     Vi åkte hem igen. Slingrade oss upp för berget och parkerade utanför huset. Blev sittandes tysta i bilen en stund innan han sa att jag fick skärpa till mig. Att han ville ha tillbaka sin vän och lämna tillbaka den här deppiga tråkhögen som satt bredvid honom i bilen. Man kan inte bli så personlighets-förändrad på bara två månader, påstod han och jag visste inte vad jag skulle säga. Jo, det kan man faktiskt. Eller nej, det har du rätt i. Jag sa; "Nej, det vore ju udda." Och log spelat. Skyllde på lågtrycket och att jag saknade henne. "Vem?", sa han.

Jag är så påverkad och jag förstår det inte. När jag nu sitter här och ser ut genom fönstret borde jag se den vackert upplysta poolen och det klarblå, iskalla vattnet. Jag borde se de lila bouganillabuskarna i sin punktbelysning. Jag borde se den vita fasaden med dess charmiga skavanker. Jag borde se den stjärnfyllda himlen och den gigantiska månen. Men jag ser bara svart. Jag ser svart och grått. Jag har ju flytt nu. Nu får det väl räcka då. Nu är jag safe för en tid och sen smyger jag tillbaka eller fortsätter – med henne. Det här är ju hoppet. Det här är ju vackert för fan. Jag älskar lila bouganvillas men dom är svarta. Jag älskar henne och hon är inte här. Var är hon? Varför svarar du inte? Varför mår jag så dåligt.

Förlåt mig för alla dessa lögner.



_______________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om maffia, skuld, hot, flykt
Intressant.se